|
|
Måndagen den 19 juli 2004 | |
|
|
|
|
|
Publicerat 9
juli 2004 08:47
Enligt ekonomiprofessor Lars Calmfors har de
nya EU-länderna starkare ekonomiska skäl än Sverige att gå med
i EMU.
”Lär av våra
misstag”
Lär gärna
av oss men mer av våra misstag än av våra framgångar. Anslut
er gärna till EMU. Dessa två råd ger Lars Calmfors,
ekonomiprofessor, till de nya EU- länderna.
|
|
|
Namn: Lars
Calmfors Född: 1948 i Stockholm. Känd
för: En av landets mest meriterade nationalekonomer.
Forskat inom lönebildning, ekonomisk politik och
arbetslöshet. Arbetar: Professor vid
institutet för internationell ekonomi vid Stockholms
universitet. Ledde EMU-utredningen 1995–1996.
Ledamot i utredningen om stabiliseringspolitik vid
svensk medlemskap 2000–2002.
Alla de nya
medlemmarna på väg mot EMU Den 1 maj blev tio nya
länder medlemmar i den Europeiska unionen, EU: Estland,
Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern,
Slovenien, Malta och Cypern.
Alla de nya
medlemmarna åtog sig i och med EU-inträdet att gå med i
den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Inget av
länderna har begärt eller fått något undantag från den
förpliktelsen. Därför är nästa stora steg, efter
EU-inträdet, att gå över till den gemensamma europeiska
valutan euro.
Förberedelserna startar
omedelbart. Någon spikad tidsplan på EU-nivå finns dock
inte. Varje lands utveckling avgör tidpunkten för
EMU-inträdet. Den 27 juni tog Estland,Litauen och
Slovenien – plats i väntrummet till EMU genom att knyta
sina valutor närmare euron. Enligt EU-kommissionens
bedömning kan de tre länderna tidigast införa euron år
2007.
|
| I slutet av maj var han inbjuden att tala om
euron, arbetsmarknadspolitik och lönebildning på departement
och centralbank i Estland. Många av råden till de nya
EU-länderna handlar om att ta det lugnt. Inte att snabbt
kopiera vår arbetsrättslagstiftning eller hur vi utformat vår
arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitik. – I de
gamla EU-länderna försöker man backa systemen för att få upp
sysselsättningen, säger Lars Calmfors, professor i
internationell ekonomi vid Stockholms universitet och mest
känd som regeringens EMU-utredare.
Många av de
gamla EU-länderna, inklusive Sverige, har regler kring
ersättningsnivåer och arbetsrätt som snarare skapar
arbetslöshet än ökar sysselsättningen. Men för de beslutande
politikerna är det näst intill omöjligt att göra systemen
mindre generösa eftersom de kortsiktiga nackdelarna är så
konkreta och det är lätt att identifiera exakt vilka grupper
som missgynnas. – De framtida positiva effekterna i form av
högre sysselsättning framstår som mer abstrakta och det är mer
oklart vilka som gynnas. Därför blir det ett svårt politiskt
beslut. De nya EU-länderna har ett helt annat
utgångsläge. – De startar från ”scratch” när de ska bygga
upp sina system på arbetsmarknaden.
I dagsläget är
varken ersättningsnivåer vid arbetslöshet eller aktiv
arbetsmarknadspolitik lika omfattande som i väst. – De nya
EU-staterna kan se vad vi gjort och lära av våra misstag. Om
systemen blir för generösa får man svårigheter att
backa. Det är egentligen endast vid kriser som politiker i
väst lyckats banta alltför generösa välfärdssystem och göra
arbetsmarknaden mer flexibel. – Man ska självfallet ha
utbyggda välfärdssystem men det gäller att hitta en balans
så att de inte alltför mycket hindrar tillväxt och
sysselsättning.
Lars Calmfors råd till de nya
EU-länderna är klart och enkelt: – Kopiera inte våra system
men gå en bra bit på vägen. Ta hellre till i underkant än i
överkant. Det är lättare att göra systemen mer generösa i
framtiden om man vill det än att gå i motsatt riktning om det
behövs. Han menar att det vore riskabelt för de nya
medlemsländerna att lägga sig på våra höga ersättningsnivåer.
I stället förordar han lagstiftade minimilöner på låg nivå för
att skydda svaga grupper eftersom de fackliga organisationerna
är så svaga. I de kontinentaleuropeiska och nordiska
länderna går stora resurser till bidrag för arbetslösa. USA
(och Storbritannien) har valt en annan väg. De har låga
arbetslöshetsersättningar men lägger mer pengar på
skatterabatter för lågavlönades arbetsinkomster. – Jag
tror det skulle vara klokt av de nya EU-länderna att välja ett
system med begränsad arbetslöshetsersättning och i stället
lägga resurser på skatterabatter för inkomster av
sysselsättning för lågavlönade. Det stödjer svaga grupper
samtidigt som det får ut folk på
arbetsmarknaden.
Som EMU-utredare förordade Lars
Calmfors länge en vänta-och-se-linje för Sverige. I eurovalet
röstade han ja men inte av ekonomiska utan av politiska
skäl. – De nya EU-länderna har mycket starkare ekonomiska
skäl än Sverige att gå med. Det beror bland annat på att
ett medlemskap i EMU, Europeiska monetära unionen, bidrar
till ökad handel och därmed högre effektivitet i ekonomin. På
den låga inkomstnivå som de nya länderna befinner sig – i
exempelvis Estland är inkomstnivån 40 procent av vår –
verkar det rimligt att prioritera effektivitet och tillväxt
mer än stabilisering av konjunkturcykeln. Därför kan en annan
riskbedömning göras av EMU-projektet. Sammantaget anser
Lars Calmfors att skälen för de nya länderna att gå över till
euron är starkare än för oss. – Det finns ganska starka
argument för dem att gå med så fort som möjligt.
|
|
|
|
|
|
| |
|
Allt material på SvD.se
skyddas av lagen om upphovsrätt. |
| |